Grundlurad

Jag har fått frågan om vi verkligen försökt. Att det inte verkar som han försökt tillräckligt. Att vi borde gå och prata med en terapeut. Och det stämmer. Eller jag har försökt i alla fall 2-3 månader att få honom att förstå mig. Men nu var det som sagt han som sa att han inte orkade försöka mer och att han inte älskar mig som flickvän längre. Han vill inte gå och prata med någon eftersom han är "så blyg" och inte kommer säga något. Också en bieffekt från hans mamma. Han har aldrig behövt säga något själv för hon har alltid fört hans talan åt honom. Nu kan han dra åt helvete känner jag. Idag är jag aaaaarg.

Förresten skulle han komma och hämta hunden kl. 12 men han ringde kvart i och frågade om han kunde komma senare för han var så bakis. Jag sa att han var väldigt omogen och ansvarslös eftersom han visste redan igår att han skulle hämta henne mitt på dagen. Men då sa han att han inte alls var det - för han tänkte ju på henne. Det var ju för hennes skull han skulle komma senare så att hon inte skulle bli tvungen att sitta med honom medan han bara sov. Vad omtänksamt av honom.

Jag messade honom och skrev precis som det är; "Du har alltid fått allt fixat åt dig så det är inte så konstigt att du beter dig som ett barn. Dina föräldrar behandlar dig som en tioåring. Du har aldrig fått ta ansvar för något och du är en omogen skitunge." Sen skickade jag ett till; "Dina saker ska vara ute imorgon när jag kommer hem från jobbet annars kommer min bror hit och hjälper mig lämna allt hos dina föräldrar".

Hur ska han kunna ta ansvar för ett barn? Tänk om han super till dagen innan han ska ha barnet? Men då kommer ju hans lilla mamma och tar hand om det istället. GLÖM DET! Han behandlar hunden som något han kan plocka fram när han har tråkigt. Och det har ju fungerat hittills för att alla passat upp på honom och sett till så att hans liv fungerar problemfritt. Och det är säkert så han tror att det kommer bli med barnet också. Nej, nu får det fan vara nog. Jag kan inte förstå hur jag kan ha varit så svag och ledsen över det här. Det är ju helt klart ingen förlust att "förlora" ett förvuxet barn. Hur kan jag inte ha sett alla dessa svagheter tidigare???? Helt sjukt blind jag måste varit!